Hur minskar vi fossilberoendet – utan att samtidigt begränsa de resurser som ska möjliggöra omställningen? Det var den centrala frågan när företrädare från näringsliv, politik och akademi samlades i Stockholm för att diskutera skogens roll i en växande bioekonomi. Budskapet från seminariet var tydligt: skogsnäringen är en avgörande del av lösningen.
Samtidigt pekade flera talare på att dagens politiska ramverk riskerar att motverka just den utveckling som efterfrågas.
En strategisk resurs i en orolig omvärld
I en tid präglad av geopolitisk osäkerhet och ökat fokus på självförsörjning lyftes skogen fram som en strategisk tillgång. Inte bara för klimatet, utan för Sveriges ekonomi, energiförsörjning och industriella konkurrenskraft.
”Vi påminns i realtid om hur sårbara vi är när vi är beroende av fossila råvaror
Viveka Beckeman, Skogsindustrierna
Samtidigt är potentialen betydande. Skogsbaserade produkter kan ersätta fossila material i allt från byggande till förpackningar och energi, och därigenom minska utsläppen i hela ekonomin.
Växande kostnader – minskad konkurrenskraft
Trots detta befinner sig skogsindustrin under ett ökat kostnadstryck. Kombinationen av EU-regelverk, ökade transportkostnader och nationella styrmedel riskerar att försvaga konkurrenskraften i en sektor som redan ligger långt fram i omställningen.
Ett tydligt exempel är hur företag som redan ställt om till fossilfri produktion i vissa fall får ökade kostnader snarare än incitament att fortsätta utvecklas.
Detta väcker en central fråga: hur säkerställer vi att politiken faktiskt stärker, och inte försvagar, de aktörer som driver omställningen?
Mer skog – inte mindre – behövs i omställningen
Flera inlägg under seminariet återkom till samma slutsats: om efterfrågan på biobaserade material ökar, måste också tillgången på råvara säkras.
Nya analyser visar att minskad avverkning riskerar att få betydande ekonomiska konsekvenser, inklusive förlorade jobb och minskat förädlingsvärde, samtidigt som klimatnyttan på global nivå är osäker.
Det handlar ytterst om ett vägval; ska klimatpolitiken främst fokusera på att öka kolsänkan i skogen, eller på att maximera substitutionen av fossila material?
Brett politiskt stöd men behov av riktning
I den avslutande politiska diskussionen fanns en ovanligt bred samsyn kring behovet av förändring. Företrädare från flera partier lyfte att nuvarande regelverk, inte minst LULUCF, är för osäkra och svåra att tillämpa i praktiken.
Samtidigt betonades vikten av långsiktiga och förutsägbara spelregler. Stefan Nyström från Naturvårdsverket lyfte särskilt behovet av förutsägbarhet och stabila villkor:
”Vi måste ju mot en modell där staten ersätter markägare… så att man har långsiktiga spelregler, en tydlighet i vad som gäller.
Stefan Nyström, Naturvårdsverket
Han betonade samtidigt att en mer konstruktiv och faktabaserad debatt är avgörande för att bioekonomins potential ska kunna realiseras och för att minska den polarisering som i dag präglar skogsfrågan.
”Tilltron till att det lönar sig att investera är helt avgörande
Peter Kullgren, landsbygdsminister
Från potential till verklighet
En återkommande slutsats från seminariet var att lösningarna till stor del redan finns. Innovationstakten är hög, industrin är redo och efterfrågan på fossilfria alternativ ökar.
Utmaningen ligger i att skapa rätt förutsättningar.
Det kräver en politik som:
- ser hela värdekedjan från skog till färdig produkt
- balanserar klimatmål med konkurrenskraft
- och stärker, snarare än begränsar, tillgången till hållbar biomassa
För i slutändan handlar det inte bara om klimatet.
Det handlar om Sveriges framtida tillväxt, försörjning och roll i en global bioekonomi.
