Känner du till Skogsvårdslagen? Det är en svensk lag som reglerar hur skog och skogsmark ska skötas. I lagen sätts två likställda mål upp – ett produktionsmål och ett miljömål. Skogsbruket ska bedrivas med hänsyn både till miljön och till en långsiktig virkesproduktion. Vid sidan av Skogsvårdslagen styr även vissa bestämmelser i miljöbalken hur skogsbruk får bedrivas.
Innan lagen ändrades 1993 var det främsta fokuset att den skulle möjliggöra en ökning av virkesproduktionen. Skogsbrukare var då lagligt skyldiga att avverka skogen, och det riskerade att ha en negativ påverkan på biologisk mångfald.
Skogsvårdslagen så som den ser ut idag, och som den har sett ut sedan 1993, lyfter istället både värdet av produktion och av biologisk mångfald. Den menar att vi kan bevara båda samtidigt.
Vid sidan av skogsvårdslagen är Skogsstyrelsen också tillsynsmyndighet för delar av miljöbalken, som innehåller regler om bland annat skogsbruksåtgärder som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område och skogsbruksåtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön.
Certifiering
Utöver lagstiftningen tillkommer certifieringssystem som ställer ytterligare krav för att öka hänsynen och hållbarheten i skogsbruket. Idag är större delen av de svenska skogarna certifierade.
De största kvalitetsindikatorerna (certifieringarna) för skogsbruket har skapats av organisationerna FSC och PEFC. Båda är icke-vinstdrivande med internationella huvudkontor och oberoende nationella organisationer. De två certifieringarna är lika, men de har också några skillnader. Läs mer nedan om vad de står för och hur de hjälper till att säkerställa ett hållbart skogsbruk – i Sverige men även globalt.