Flera viktiga frågor hanteras av utredaren Göran Örlander i utredningen ”En robust skogspolitik som ser skogen som en resurs”: tydligare regelverk, kortare handläggningstider och ökad rättssäkerhet för markägare och skogsbrukare. Kompensation till skogsägare som hindras från att bruka sin skog krävs för att skapa förutsättningar för ett aktivt brukande.
Den svenska skogspolitiken bygger sedan mer än 30 år på balansen mellan produktion och miljö. Grundprincipen för 1993 års skogspolitik var frihet under ansvar. Denna princip har sedan dess urholkats genom en allt mer omfattande detaljreglering, både på nationell och europeisk nivå. Samtidigt är den svenska skogen idag både mer artrik, har större variation av trädslag och mer gammal skog samt död ved för biologisk mångfald än för 30 år sedan.
Dessutom har klimatfrågan vuxit fram som en central prioritering. Därför är det välkommet att utredaren vill synliggöra skogsnäringens stora och positiva bidrag till klimatfrågan. Utredningen visar till exempel att skogens klimatnytta är som störst när den brukas aktivt. Med en satsning på ökad skogstillväxt och produktion skulle kolsänkan öka med 8 miljoner ton om året, jämfört med dagens skogsbruk. Dessutom skulle fossilbaserade råvaror och produkter kunna ersättas i ännu högre omfattning än idag.
Det är nu viktigt att regeringen samordnar förslagen i skogsutredningen med andra regelverk, särskilt artskyddet, för att skapa en sammanhållen skogspolitik som leder framåt.
Ska vi klara både naturvård och konkurrenskraft krävs ett helhetsgrepp: tydliga spelregler, flexibla ersättningsmodeller och incitament för större investeringar i ett skogsbruk som binder kol, skapar jobb och säkrar Sveriges råvaruförsörjning.
