Skip to main content

Den här artikeln bygger på en rapport framtagen av SkogDr Jonas Jacobsson (JJ Forestry) och SkogDr Tomas Thuresson (Zephyr Skogskonsult). Rapporten analyserar hur referensarealer (FRA) för skogliga naturtyper tas fram, tolkas och används i svensk och europeisk policy – och vilka konsekvenser det kan få för både naturvård och skogsbruk.

Sverige står nu inför ett viktigt vägval. Frågan kan låta teknisk – men konsekvenserna är mycket konkreta. Det handlar i grunden om hur vi balanserar naturvård, skogsbruk och samhällsekonomi.

👉 Ladda ner hela rapporten här (PDF)

Vad är referensarealer – och varför behövs de?

Inom EU:s art- och habitatdirektiv samt den nya naturrestaureringsförordningen ska varje medlemsland fastställa referensarealer för olika naturtyper.

Tänk på referensarealerna som en måttstock:

  • Hur mycket av en viss naturtyp behövs?
  • Har vi tillräckligt för att nå gynnsam bevarandestatus?

Problemet uppstår när denna måttstock börjar tolkas som ett konkret mål.

Ett exempel:

  • Naturvårdsverkets beräkningar pekar på ca 5,4 miljoner hektar som total referensareal för skogsmark.
  • Om detta ses som ett krav kan det innebära att ytterligare över 2,5 miljoner hektar skogsmark behöver tas ur produktion.

Det är här den stora policyfrågan uppstår:

👉 Ska referensarealerna vara ett analysverktyg – eller ett bindande mål?

Problemet: när analys blir politik

Det finns idag brister i:

  • Transparens – hur beräkningarna görs
  • Vetenskaplig motivering – hur resultaten ska tolkas

Men framför allt saknas en avgörande uppdelning:

Två typer av naturvärden

  1. Naturvärden som kräver skydd

  • Långsiktig fri utveckling
  • Ofta känsliga och unika miljöer
  1. Naturvärden som kan skapas i brukad skog
  • Genom smarta metoder och hänsyn
  • Aktivt skogsbruk som verktyg

👉 Om dessa blandas ihop blir slutsatsen ofta:

”Mer skydd = enda lösningen”

Men det är inte hela bilden.

Vad säger forskningen?

Forskningen ger en mer nyanserad bild av hur skogar fungerar.

1. Skogen är dynamisk – inte statisk

Den boreala skogen har alltid formats av störningar:

  • Bränder
  • Stormar
  • Insektsangrepp
  • Naturlig träddöd

➡️ Resultatet: en mosaik av olika skogar, inte bara gammelskog.

2. Tröskelvärden – inte exakta mål

Inom bevarandebiologi används ofta intervall, t.ex.:

  • 10–30 % av landskapet

20 % nämns ofta – men:

👉 Det är ingen universell siffra

👉 Den måste tolkas utifrån kvalitet, typ och sammanhang

3. Kombination av lösningar fungerar bäst

Forskningen visar att:

  • Vissa värden kräver skydd
  • Andra kan återskapas i brukad skog

👉 Nyckeln är en kombination:

  • Skydd
  • Restaurering
  • Anpassat brukande

Kan modernt skogsbruk bidra till naturvård?

Ja – om det görs rätt.

Trakthyggesbruk (det dominerande brukningssättet i Sverige) kan kombineras med höga miljöambitioner.

Exempel på åtgärder:

  • Spara naturvärdesträd och trädgrupper
  • Skydda känsliga biotoper
  • Skapa och bevara död ved
  • Efterlikna naturliga processer (t.ex. brand)

Vad bör beslutsfattare göra?

För att undvika onödiga konflikter och kostnader behövs en mer balanserad styrning.

Fyra centrala rekommendationer:

  1. Använd referensarealerna som jämförelse – inte som mål

  • Ett verktyg, inte en automatisk styrsignal
  1. Gör en tydlig bristanalys

  • Vad kräver skydd?
  • Vad kan lösas i brukad skog?
  1. Fokusera på kvalitet

  • Förbättra funktion i redan skyddade områden
  1. Stärk naturhänsynen i skogsbruket

  • Gör den mätbar och uppföljningsbar

Vad står på spel?

Om referensarealerna tolkas som ett strikt arealkrav riskerar vi:

  • Höga samhällskostnader
  • Minskad råvarutillgång
  • Försvagad konkurrenskraft

…utan att nödvändigtvis få bättre naturvårdsresultat.

En mer balanserad strategi – där flera verktyg används samtidigt – ger bättre effekt:

👉 Skydd + restaurering + aktivt brukande = större naturnytta

Slutsats: bort från antingen–eller

Debatten hamnar ofta i ett falskt val:

  • Skydda skog eller bruka skog

Men verkligheten är mer komplex. Precis som i energisystemet eller klimatomställningen handlar det om att få flera delar att fungera tillsammans. Den mest effektiva vägen framåt är inte att välja bort – utan att kombinera rätt åtgärder på rätt plats.