Aftonbladet publicerade 26 september 2025 en artikel av journalisten Lisa Röstlund med rubriken ”Regeringens klimatexpert: Avverkningarna har inte tagits på allvar”. I artikeln pekar man på att kolinlagringen i skogsmark inte når upp till Sveriges LULUCF-mål för perioden 2021-2025. Preliminära siffror visar istället att kolinlagringen kumulativt kan hamna 52-59 miljoner ton CO2e (koldioxidekvivalenter) under Sveriges mål. I artikeln hävdas att detta i huvudsak beror på ökade avverkningar. Men hur ligger det egentligen till med den saken?
Fråga 1: Varför har Sveriges kolsänka i skogen minskat så kraftigt sedan mitten av 2010-talet?
Kolsänkan har minskat eftersom skogstillväxten bromsat in samtidigt som avverkningar och naturlig avgång (träd som dör av andra orsaker än avverkning) ökat, till stor del i södra Sverige för att möta de långvariga granbarkborreangreppen. Långa perioder av torka i södra Sverige har försvagat träden och gjort dem mer sårbara.
Fråga 2: Vilken roll spelade granbarkborren i utvecklingen?
De torra åren 2016–2019 skapade perfekta förutsättningar för granbarkborreangrepp. Många skogsägare tvingades till omfattande avverkningar för att stoppa spridningen. Detta bidrog till att den årliga avverkningen ökade kraftigt, särskilt i Götaland och Svealand.
Fråga 3: Påverkade även naturliga faktorer utöver barkborren?
Ja, stormar och omfattande torka gjorde att den naturliga avgången tredubblades sedan mitten av 1990-talet. Skogen växte helt enkelt sämre, särskilt i sydöstra Sverige där grundvattennivåerna var extremt låga under flera år.
Fråga 4: Hade det hjälpt att minska avverkningen i de drabbade områdena?
Nej, även i naturreservat ökade både naturlig avgång och nödavverkningar. När skogen väl drabbas av torka, insekter eller stormar spelar det liten roll om den är formellt skyddad – kolförlusterna blir ändå stora.
Fråga 5: Hur ser situationen ut idag?
Sedan 2023 har nederbörden ökat och skadorna avtagit vilket gjort att avverkningsnivån minskat och tillväxten åter börjat öka. Trenden pekar därför mot en återhämtning av kolsänkan, även om de senaste årens dramatiska händelser visar att skogen är en osäker klimatbuffert.
Bakgrunden till den lägre kolinlagringen från andra halvan på 2010-talet
Mycket av bakgrunden till detta kan man finna i Sveriges geologiska undersökningars (SGU) grundvattenkartor. Här kan man se att perioden 2016-2019 var väldigt torr under en lång period i främst södra och sydöstra Sverige.
Den torra sommaren 2016 följdes av en lika torr sommar 2017. Därmed var förutsättningarna för stora granbarkborreangrepp mycket goda i sydöstra Sverige. Efter dessa torra somrar fick många markägare i denna del av landet påbörja det tråkiga arbetet med barkborrebekämpning.
Sommaren 2018 blev därefter den kanske varmaste och torraste sommaren på decennier. Grundvattennivåerna sjönk ytterligare och många friska granskogar blev helt uttorkade blev ett lätt rov för granbarkborre-svärmningarna som då var rejält utbredda. Men problemen uppstod inte under 2018 utan under de två föregående åren.
Under 2019 var sommaren något bättre än under 2018, men fortfarande var nederbörden låg och grundvattennivåerna i sydöstra Sverige mycket under normal nivå.
Figur 1. Sveriges Geologiska Undersökningars grundvattenkartor gällande augusti månads mitt åren 2016-2019.
Under 2020 förbättrades läget då sommarperioden fick normal nederbörd och var ganska kall. Mängden nya granbarkborreskador minskade tydligt och till våren 2021 hade grundvattennivåerna i hög grad återställts i de drabbade områdena. Om sommaren 2021 hade blivit lika nederbördsrik hade kanske granbarkborre-episoden kunnat vara till ända där.
Så blev tyvärr inte fallet och både försommaren och högsommaren 2021 blev torra och varma. Skadenivåerna låg enligt Skogsstyrelsen därför kvar på samma nivå som innan.
Ytterligare fakta kan hittas i Skogsutredningen dataunderlag, bland annat i underlagsrapporten: ”Skogstillståndets utveckling sedan 1993. Ett faktaunderlag till 2024 års skogspolitiska utredning (Jonas Fridman och Per Nilsson)”
I rapporten kan man tydligt se utbrottet av granbarkborreskador i Svealand och Götaland i slutet av 2010-talet (Figur 132 & 134).
Figur 132. Naturligt avgångna träd fördelad på olika avgångsorsaker. Hela landet. Produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden. Årsvisa uppgifter. Riksskogstaxeringen avgångssäsong 2002/03–2022/23.
Figur 134. Naturligt avgångna träd fördelad på olika avgångsorsaker. Svealand och Götaland. Produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden. Årsvisa uppgifter. Riksskogstaxeringen avgångssäsong 2002/03–2022/23.
Den årliga naturliga avgången, det vill säga att träd dör av andra orsaker än avverkning eller annan direkt mänsklig påverkan, har varierat mycket under 2000-talet. Skälen till detta är bland annat omfattande stormfällningar med främst stormarna Gudrun och Per, 2005 respektive 2007, och de omfattande stormskadorna i södra Norrland 2013, samt granbarkborreskador i södra Sverige i slutet av perioden.
Sedan 1995 har en ökning skett av den årliga naturliga avgången; från 5,6 till 16,0 miljoner m³sk/år på produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden, det vill säga en tredubbling. Även den naturliga avgången på produktiv skogsmark inom formellt skyddade områden har ökat sedan omkring 2012.
Figur 50. Årlig volym naturlig avgång. Inklusive (2003-) respektive exklusive formellt skyddade områden. Hela landet. Produktiv skogsmark. Riksskogstaxeringen avgångssäsong 1993/94-2022/2023.
I Riksskogstaxeringens publikation Skogsdata 2025 (Figur 25 nedan) kan man också se att de av granbarkborre avgångna träden ökade rejält från mitten av 2010-talet och har sedan dess varit helt dominerande.
Dessutom skapade den långa torkan som framgår av SGU:s kartor ovan väsentligt lägre tillväxt på skogen, vilket också utretts av Riksskogstaxeringen.
Relativ förändring i procent av areal-, förråd- och tillväxtprocenteffekt för hela landet mellan två femårsperioder; från 2005–2010 (dvs. 2003–2007– 2008–2012) till 2015–2020 (dvs. 2013–2017—2018-2022). Produktiv skogsmark inklusive formellt skyddade områden).
Det är tydligt att tillväxtsänkningen är som störst i de områden i sydöstra Sverige där de låga grundvattennivåerna uppstod i mitten av 2010-talet. Det är också i dessa områden som de stora granbarkborreangreppen uppstod från 2017 och framåt.
I Skogsdata 2025 visar Riksskogstaxeringens kartunderlag just detta (se figur nedan) med 5-års medelvärden där exempelvis 2018 är medeltal av 2016-2020.
Länsvis förändring i procent av tillväxt (m3sk/ha, år) i relation till bonitet (m3sk/ha, år) mellan 2005 och 2018. Ju mörkare blå färg desto lägre minskning och ju mörkare gul färg desto större ökning. Produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden. Riksskogstaxeringen 2006–2010 respektive 2019–2023.
Den årliga volymen naturlig avgång ökade också explosionsartat från 2017 och framåt i Götaland och Svealand enligt Riksskogstaxeringen.
Dessa typer av avverkningar ökade som en konsekvens av granbarkborreangreppen radikalt från 2017 till och med 2023 med en tydlig topp runt 2018-2019. Det framgår också tydligt av Riksskogstaxeringens uppföljning att avverkningarna i förhållande till tillväxten ökade radikalt i Svealand och Götaland under dessa år (se nedan).
Genomsnittlig årlig avverkning av levande träd i relation till årlig genomsnittlig tillväxt fördelad på ägarkategorier inom landsdelar. Procent. Produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden. Riksskogstaxeringen 1992–2023.
Vad hände då i områden där det fanns avverkningsrestriktioner (naturreservat och andra typer av formellt skyddade områden)? Som vi ser i Figur 28 nedan ökade både den naturliga avgången och avverkningarna, som myndigheterna i många fall blev tvingades till, även i de skyddade områdena. Här har vi inte det fulla resultatet ännu, men det finns många exempel på naturreservat där skogen kollapsat med mycket stora och mångåriga kolläckage som resultat. Att avverka mindre är med andra ord inte en lösning när torka och kalamiteter i form av stormar och insektsangrepp drabbar skogen.
Avverkningarna ökade alltså rejält från mitten av 2010-talet fram till 2023, då granbarkborre-episoderna hade passerat i de flesta områden. Detta syns tydligt i statistiken för bruttoavverkningen som Riksskogstaxeringen tar fram. Från 2023 och framåt har avverkningarna (och då i södra Sverige) minskat väsentligt och vi vet från Riksskogstaxeringen att tillväxten åter är på uppåtgående. Detta syns tydligt i Fig 3.30 från 2025 års Skogsdata (se nedan).
Situationen i nuläget är att tillväxten i skogen ökar, medan avverkningsnivån och naturlig avgång minskar. Detta leder till att kolsänkan åter kommer att öka. Sammantaget visar det senaste decenniets dramatiska utveckling inom skogen på risken att förlita sig alltför mycket på kolsänkan för att lösa klimatmålen. Istället behövs en genomtänkt politik för att ersätta fossilbaserade råvaror.
