I Sverige antogs den gällande skogsvårdslagen 1993, vilket ändrade förutsättningarna kring hur skogsbruket bedrevs. Produktion och miljö blev jämställda mål. Det var ett viktigt beslut som stärkte arbetet med miljöhänsyn i skogsbruket, men den nya skogsvårdslagen gav också skogsägarna frihet att bruka skogen på det sätt som bäst passade de lokala förutsättningarna och målen verksamheten – förutsatt att de höll sig inom ramen för ett hållbart skogsbruk.
Idag är omfattande naturvårdsåtgärder standard inom skogsbruket.
Vissa arter har svårt att överleva stora och snabba förändringar, som exempelvis en föryngringsavverkning innebär. Därför måste skogsägaren ta särskild miljöhänsyn vid planeringen av skogsbruket. Miljöhänsyn kan tas på flera olika sätt men målen för åtgärderna är att skapa en kontinuitet i levnadsmiljöerna som främjar den biologiska mångfalden.
””Miljöhänsyn syftar till att skapa en kontinuitet i skogsbruket som främjar den biologiska mångfalden”
Vanliga åtgärder inom miljöhänsyn är:
- Död ved och högstubbar
- Naturvårdsträd och hänsynsytor
- Luckor och gläntor
- Kantzoner mot känslig terräng
Ungefär 50 % av de rödlistade arterna är beroende av död ved. Sedan omställningen av skogsbruket i början av 1990-talet har mängden död ved och andelen gammal skog ökat med 80 % på mark där det bedrivs skogsbruk.
Varje år lämnas även en miljon högstubbar i den brukade skogen. Den döda veden och högstubbarna gynnar arter som är beroende av död ved i olika nedbrytningsstadier. Dessa arter inkluderar insekter, mossor, lavar och svampar. Arterna använder den döda veden som boplats, till föda, för övervintring samt skydd.
Naturvårdsträd är också en åtgärd som hjälper till att skydda den biologiska mångfalden vid en avverkning. Naturvårdsträd är enstaka träd som lämnas kvar för att fortsätta växa och bli gamla, och så småningom dö på plats. De skapar livsmiljöer för växter och djur som är beroende av gamla träd.
Hänsynsytor skapas genom att lämna grupper av träd kvar vid en föryngringsavverkning. Denna åtgärd hjälper till att skapa ett mikroklimat och en kontinuitet där olika arter av djur och växter ges förutsättningar att överleva lokalt. Hänsynsytan som lämnas kan liknas vid de mindre partier av träd som blir kvar efter en skogsbrand.
Mörkgrönt: arter överlever med samma population som före avverkning.
Ljusgrönt: arter överlever, med minskad population. Källa: Skogsindustrierna
Utan lämnad hänsyn vid en avverkning överlever ungefär 10 % av arterna på den specifika platsen. Ju större hänsynsyta som lämnas, desto fler arter klarar sig. I hänsynsytor som är större än 0,5 hektar kan 50 % av arterna fortsätta leva i ungefär samma antal som före avverkningen.
””I hänsynsytor som är större än 0,5 hektar kan 50 % av arterna fortsätta leva i ungefär samma antal som före avverkningen.”
Trakthyggesbruket ger goda skogsföryngringar och skogsbruksmetoden skapar även öppningar i skogen som motsvarar de storskaliga störningar som en gång i tiden förekom naturligt genom stormfällningar, skadeinsekter och bränder. Skogsägare kan även välja att skapa luckor och gläntor i tätbevuxna skogar för att släppa ned ljus som inte hade förekommit naturligt. Detta gagnar både nya och gamla arter som är ljuskrävande. Utöver det ges andra trädarter möjlighet att etablera sig, och öppnar för en naturlig föryngring av de redan etablerade träden genom att de kan fröså sig själva.
Vissa typer av terräng är extra känsliga för påverkan och lämnas därför helt orörda. Detta inkluderar terräng som våtmarker, vattendrag och strandskogar. Här lämnas kantzoner på många meter för att skydda områdena mot de körskador som kan orsakas av skogsmaskinerna, men även för att skydda det mikroklimat som uppstått kring de specifika terrängerna och som riskerar att rubbas vid yttre påverkan.
Utöver dessa åtgärder för miljöhänsyn finns även skyddad skog, både i den produktiva och improduktiva skogen, samt frivilligt avsatt skog. Den frivilligt avsatta skogen är många gånger en del av det certifieringssystem för skog som finns i form av FSC och PEFC.
